Spanish, 1614-1685 was a Spanish painter of the Baroque period. Born in Avil's in Asturias, son of a painter with the same name, Juan Carreño de Miranda. His family moved to Madrid in 1623, and he trained in Madrid during the late 1620s as an apprentice to Pedro de Las Cuevas and Bartolom Roman. He came to the notice of Velezquez for his work in the cloister of Doña Maria de Aragen and in the church of El Rosario. In 1658 Carreño was hired as an assistant on a royal commission to paint frescoes in the Alcezar palace, now the Royal Palace of Madrid. In 1671, upon the death of Sebastian de Herrera, he was appointed court painter to the queen (pintor de cemara) and began to paint primarily portraits. He refused to be knighted in the order of Santiago, saying Painting needs no honors, it can give them to the whole world. He is mainly recalled as a painter of portraits. His main pupils were Mateo Cerezo, Cabezalero, Donoso, Ledesma y Sotomayor. He died in Madrid. Noble by descent, he had an understanding of the workings and psychology of the royal court as no painter before him making, his portraits of the Spanish royal family in an unprecedented documentary fashion  Related Paintings of Miranda, Juan Carreno de :. | Portrait of a lady with a lapdog and pistol | barnabe' de ochoa de chinchetru yfernandez de zuniga | Portrait of the Duke of Pastrana | Portrait of Queen Mariana de Austria as a Widow | Belshazzar's Feast |
Related Artists:
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.
Charles Willson Peale
1741-1827 Painter and museum founder. After serving as a saddler's apprentice in Annapolis, MD, from 1754 to 1761, he worked at various trades, including painting signs and portraits. In 1766 some prominent Marylanders underwrote his studies in London with Benjamin West, from whom he absorbed the fundamentals of the British portrait tradition. Peale probably attended the informal life classes offered at St Martin's Lane Academy, precursor to the Royal Academy Schools, and drew from casts in the Duke of Richmond's collection in Whitehall. He visited the studios of such important British portrait painters as Joshua Reynolds, Francis Cotes and Allan Ramsay and studied the techniques of miniature painting, sculpture and engraving. In London he executed his first major commission
Charles Lebrun
French Pand art Theorist , Paris1619-190 Virtual dictator of the arts in France until the death of Colbert in 1683. He established his reputation by a series of decorative schemes, and his own greatest compositions, which immortalize the achievements of the crown, are at Versailles. He became a founder, rector, chancellor, and finally director of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture. He was also director of the Gobelins factory and Premier Peintre (1664). His Tent of Darius (1661), for Louis XIV, is a model of legibility, with the explicit and varied gesture and expression of the figures deriving from ideas expressed by Poussin. Lebrun's influential treatise,